Bolaget

Knäpp eller plopp

–  det är frågan …

 

Det växer en trend bland världens vinmakare att ersätta korkarna med skruvkapsyler. Och det spelar väl ingen roll om det säger plopp eller knäpp när buteljerna öppnas? Eller …

 

Vin kan skadas av kork. Ett korkat vin, säger vinkännarna så fort de spårar den unkna, ibland mögliga doften, som kan påminna om fuktig betongkällare eller klorig simbassäng.

Nu börjar vinodlarna tröttna på att deras viner förstörs av korkarna i buteljerna. En spektakulär kalifornisk producent manifesterade korkens död i sitt företag med jordfästningar. Inte bara en, utan vid ceremonier i såväl London som New York och San Fransisco. Gästerna kom i svart, i en kista låg en kork, stor som en människa …

Mindre dramatiskt men inte mindre resolut ersätter många andra korkarna med skruvkapsyler av aluminium. Vanliga gängade hylsor av samma sort som sitter på svenska glöggflaskor.

Kan de vara lika bra?

Ja, det kan de faktiskt. Ju fler experter som tillfrågas, desto mer framstår skruvkapsylen som den suveränaste av förslutningar.

Lite grann är det som att svära i kyrkan, för korken, den äkta, är snudd på helig.

Som en vinets vaktpost låter den sig inte besegras utan viss kamp. Det kräver en korkskruv som rituellt borrar sig ner och ackompanjeras av det omisskännliga ploppet när korken övermannas. Passagen till vinet är fri och den fjädrande sammetsmjuka korken med fina glänsande porer kan beskådas i sin helhet.

Kork tillhör växtriket. Om så korkarna inte hänger som i tjuren Ferdinands ekkrona, så är den agronomiska verkligheten inte mindre betagande.

Kork är bark som låter sig skalas från korkekarnas stammar, högst vart tionde år. I Portugal, ett av världens främsta korkländer, odlas korkekar på en yta stor som dubbla Gotland. Som jättelika kanelstänger travas och torkas barkrullarna i staplar, ringlande likt stengärdsgårdar genom odlingslandskapet.

Kork har växt, kork har skördats liksom vinet självt; undra på att den bedårar vinentusiasterna. Så till den grad att det överses med skadeverkningarna.

När en stor australisk vintillverkare lanserade sitt prestigevin med skruvkapsyl i England häromåret halverades försäljningen. Engelsmännen ville fortsätta att använda sina korkskruvar men vinproducenterna håller ut. På den stora vinmässan Wine and Spirits fair i London i somras vimlade det av skruvkapsyler.

För vinodlarna kan korkdefekter bli förödande ekonomiskt. Fler än en har processat mot korkleverantörer.

För konsumenten är det trist att öppna ett vin som luktar pyton. En genomtänkt gissning är att cirka tre procent av svensksålda viner är korkdefekta.

Skadorna uppstår dels av mögelsporer på korken, dels av en klorförening som korkarna länge desinficerades med och som kan bilda trikloranisol när det kommer i kontakt men vinet.

Förmodligen finns flera orsaker än så. Korkdefekt har blivit ett paraplynamn för många sorters fel. Svårast att diagnostisera är smygande defekter som gör vinerna platta och doftlösa.

Så länge korkindustrin inte kommer till rätta med problemen testas andra förslutningar, naturliga på sitt sätt de också. Syntetiskt material kommer ursprungligen från råolja som förädlats till elastisk termoplast. Och de formsprutade plastkorkarna känner vi. De kan komprimeras och expandera. Men i kalla Norden vill syntetkorkarna gärna hårdna och kan envist nypa sig fast i flaskhalsarna.

Plast är ett beprövat material i medicin- och livsmedelsförpackningar.

– Men hur vin reagerar på plast i långa loppet vet vi inte, reflekterar vinkemisten Solveig Sommarström. Det är som att byta ut amalgam mot plastfyllningar i tänder.

Skruvkapsylerna, som också har ett plastinlägg, är pressade till hylsor av ytbehandlad aluminiumplåt, kommen ur bauxitmalm. Kapsylerna gängas direkt på flaskorna av fjäderbelastade tryckrullar. Förseglingsringen underst är en garanti för att flaskan är oöppnad.

När den brister knäpper det till. Och där accentueras rivaliteten med korken. Plopp eller knäpp, det är frågan.

Den teoretiska drömlösningen vore kanske slutna glasampuller men vinet ska ju faktiskt vara åtkomligt. Även för funktionshindrade. Bara i Sverige har mer än en miljon vuxna svenskar nedsatt styrka i händer och armar. För dem är vinflaskor med skruvkapsyler minst knepiga att öppna.

Månne är lättillgängligheten ett av skälen till att nästan hälften av allt vin på Systembolaget i dag köps i boxar och tetror. Det rår ingen korkstatus på.

För att hitta skälet till skruvkapsylens dåliga anseende får man gå tillbaka till 1980-talet då det mestadels var enklare viner som levererades som bulkvaror och tillslöts med skruvkapsyler. Nästan alla franska vinslott hade då övergått till att själva tappa på flaskor – och försegla dem med korkar. Dessförinnan, under flera årtionden, var skruvkapsylerna förhärskande.

När de första skruvkapsylerna kom på 1930-talet var misstänksamheten minst lika stor som i dag, även om det då handlade mest om brännvinsflaskor. I svenska rikstidningar framfördes allvarliga farhågor om man verkligen kunde lita på kapsylernas säkerhet. Kåsörer gjorde sig lustiga över de svåröppnade hattarna och dåvarande Spritcentralen instruerade pedagogiskt om hur flärpen på förseglingsringen skulle lossas.

Framför allt skrevs det om att korkarbetarna blev arbetslösa. På den tiden skars korkarna till i Sverige. I butikerna, som sålde brännvin på lösvikt, tryckte expediterna ner korkarna med speciella klämmor, korkkrokodiler, men skrönan säger att det gick lika bra att tugga på dem.

Tillbaka till nutid och man bara undrar varför ingen har tänkt på att stänga vinflaskor med kronkapsyler i stålplåt, ja, sådana som sitter på läskedrycksflaskor. De är väl beprövade i vinvärlden som plomber över champagnebuteljerna under hela dess lagringstid, ända upp till tjugo år.

 

Det är en missuppfattning …

… att naturkork skulle släppa igenom exakt den lilla mängd syre som krävs för att ett lagringsvin ska utvecklas och mogna. Kork har använts för att den håller tätt och expanderar i en buteljhals med stora variationer.

Ingen av de svenska vinkemisterna Solveig Sommarström eller Dick Samuelsson, som båda är kända från professionella vinkurser, tror att lagringsvin håller längre med naturkork.

– Det syre som finns i vinet när det buteljeras räcker, säger Dick Samuelsson.

Solveig Sommarström tillägger att syre också finns i det lilla luftutrymmet i flaskan.

Syre utifrån skulle ruinera vinet på dess aromer och smakämnen. Förslutningen ska vara så tät som möjligt.

Vetenskaplig forskning om både plastkorkar och aluminiumkapsyler sker bland annat i Nya Zeeland, Australien och USA. Allt medan nya skruvkapsyler dyker upp på vitt såväl som rött vin från vinvärldens alla hörn, till och med från Bordeaux, ja, till och med på prestigeviner.

Skulle skruvkapsylerna åter erövra marknaden kan vinflaskor lika gärna lagras stående. Främsta skälet till att de förvaras liggande är att korkarna ska hållas fuktiga.

 

Plastkorkar …

… är än så länge dyrare än naturkork. Billigast är aluminiumkapsyler, också då merkostnaden för de gängade flaskhalsarna är medräknad. Allra billigast är kronkapsyler i stålplåt.

 

Naturkork …

klassas i upp till tio kvaliteter. De dyraste korkarna är långa och utskurna eller stansade ur ett enda stycke bark. De billigaste är hoppressade av korksmulor. De svampformade champagnekorkarna är sammansatta av flera olika korkkvaliteter.

För att syntetkorkar (liksom annan plast som har kontakt med livsmedel) inte ska överföra skadliga mängder kemikalier till vinet, måste tillverkarna hålla sig inom gränsvärden, bestämda av EU.